Umeås historia 1300–1652

Umeå blir stad

Vid 1300-talets början blir Övre Norrland en del av Sverige. Umeå eller Uma är en kyrksocken vars centrum med träkyrka, handelsplats och hamn finns vid den nuvarande stadsdelen Backen (Kyrkbacken). Umeå fungerar också som en port till vildmarken för de kolonisatörer som söker sig norrut.

1314 är året för det äldsta kända skriftliga omnämnandet av Umeå. Det är Umeå kyrksocken som tas upp i en statlig skattelängd som upprättas för att få in skatt till korstågshjälp.

1400-talet är det århundrade då framför allt svenskar får ökat inflyttande i nuvarande Västerbotten. Hela regionen styrs av en riddare på Korsholmens slott på finska sidan av Kvarken. 1443 omnämns byarna Sävar och Täfteå i tingshandling.

1501–1508 uppförs en stenkyrka i Backen som ersätter den gamla träkyrkan.

1526 blir Umeå kyrksocken protestantisk genom att lutheranen Bo Warniksson tar över som präst i Backens kyrka efter katolske mäster Gerlach.

1588 utfärdar kung Johan III de första stadsprivilegierna för Umeå. Kungen vill kunna kontrollera och organisera handeln i norr och med Lappmarken. Avsikten är att köpmän från socknarna Umeå, Bygdeå, Lövånger och Skellefteå ska flytta till den nya staden som ska växa upp runt Backens kyrka vid Umeälven. Men intresset är svalt och staden dör ut på 1590-talet.

1609 utnämns Petrus Königsson från Baggböle by i Umeå till Sveriges ärkebiskop. Som Petrus Kenicius kröner han 1617 Gustav II Adolf.

1621 anländer en kunglig kommission som beordrar de ovilliga sockenborna att på nytt bygga en stad. På grund av landhöjningen utstakas den fem kilometer nedströms Backens kyrka, på norra älvstranden.

1622 utfärdas nya stadsprivilegier för Umeå, ett år efter att Piteå, Luleå och Torneå fått sina privilegier. Det innebär att Umeå stad får nöja sig med den egna socknen samt Bygdeå och Lövånger som handelsområde. Piteå har nämligen redan lagt beslag på Skellefteå och Burträsk.

1634 får borgarna i Umeå tillstånd att gemensamt med borgarna i Härnösand handla i Nordmalings socken. Umeå­borgarna får emellertid inte segla till städer söder om Stockholm med sina trävaror.

1638 blir Umeå med sina knappt 40 stadsbor residensstad i det nya Västerbottens län, som vid denna tidpunkt är detsamma som nuvarande Norr- och Västerbotten.

1646 byggs Umeå stads första kyrka. Den rödmålade träkyrkan bränns ner av ryska armén 1721. Umeå får permanenta stadsprivilegier.

1652 finns enligt drottning Kristinas skolstat en barnaskola i Umeå med en lärare. Läraren får sin lön i form av 20 tunnor spannmål. Staden Umeå med drygt 200 invånare har två långa och smala huvudgator samt ett antal små gränder. Runt staden löper ett staket med tre tullportar där varor beskattas. Kyrkan och landshövdingens residens, de två större byggnaderna, får snart sällskap av ett rådhus.